Ibland, när inspirationen tar slut, sitter jag där som en deg.

Men jäst i.

Jag jäser och jäser och jäser tills jag är så tjock och pluffsig att jästen inte kan verka mer.

Så känner jag mig nu.

Jag har ingen inspiration till någonting just nu.

Det är hemskt.

Ofta kan jag ändå känna att det skulle vara mysigt att läsa en bok, se ett program eller spla lite gitarr.

Men nu - ingenting.

Men det kanske inte är någonting dåligt?

Kanske är det bra att känna sig som en deg ibland?

Jag har ju faktiskt redan sprungit och varit och lunchat med Christoffer.

Jag behöver inte göra saker hela tiden.

Jag funderar på om jag ska ta bort det här inlägget.

Det är ju skittråkigt.

Men ändå.

Vem bryr sig?

Jag.

Än sen då?

Det var en bra fråga.

Hah.

Hoppas du hade en trevlig läsning!