Jag bara jobbar och jobbar och när jag tror att jag jobbat klart får jag bara mer jobb. Men det blir fett med cash i slutändan.

Jag har i alla fall röjt undan det värsta på mitt rum, så golvet är fritt. Men när i hela fridens namn ska jag ha tid att ändra om och packa upp allting?

Det är så mycket som har hänt. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja, jag tror inte ens att jag orkar skriva ner allting. I otroligt stora och grova drag, så har jag slutat skolan och jobbet i Göteborg, flyttat hem till familjen här i Löddeköpinge och börjat jobba på Bauhaus.

För att vara ärlig så trivs jag rätt bra med tillvaron, och det känns som att året som gått är så avlägset, som en underbar dröm. det låter klitchigt, men det känns verkligen så. Jag vill kunna vara två ja, det ena här och det andra norrut.

I lördags jobbade jag för första gången. Det gick inte alls så bra som jag hoppats faktiskt. Jag slarvade bort över tusen kronor i kassan. Inte bra. Men faktum är att jag nästan har kommit över det också. Det var inte en jättestor grej och jag har fått andra uppdrag och om ni tänker efter inser ni nog också att jag varken blivit hängd eller avskedad. Alla gör fel. Det har jag lärt mig. Ingen är felfri och gör allting enligt regelboken.  Det känns skönt att veta.

Jag ska inte söka någon musikal/dans/artistutbildning detta året. Jag har bestämt mig till 100% nu. Det känns jätteskönt att få längta lite efter det som jag faktistk brinner för. Men jag måste göra någonting annat för att få den där extra lilla gnistan som gör att jag orkar kämpa och ge allt.

Jag ska bli bättre på att skriva här nu. Skriva oftare. Men faktum är att under min avvänjningstid utan internet så har jag blivit oberoende. Det är säkert. Detta är andra gången jag är inne på internet sedan jag kom hem i torsdags.

Åh, en sak till. Jag tycker så himla mycket om alla mina vänner, oavsett om de bor i skånelandet eller västra götaland. Ni är underbara. (åh så fjortis, men det är sant!)