Det var kul.

Jag, som varit ute en del i världen, har sett den på Broadway i New York för ett par år sen.

En del skämt som var fruktansvärt roliga där, gick inte riktigt hem här.

Så översättningen var väl sisådär, kan jag tycka, men skådespelarna och ensemblen var jättebra.

Tack mams och paps!

Jag är redan klar!

Inget straff för mig idag inte!

Det är min mans uppgift att dammsuga och torka av alla ytor, så jag har plockat undan grejer, städat köket och badrummet.

Är jag grym eller vad?

Efter dammsugningen ska jag moppa också. Sen är det skinande rent i vår lya:)

ÅHHH! Tvätten kallar:)

(inte kallnar)

Det blir nog roligare att städa om jag gör det på låtsas.

Klockan två slutar min tvätt-tid. Vore skönt att ha min del av städningen klar innan dess. Då kan jag gå och träna i lugn och ro sen :)

Bäst att sätta igång så att frun i huset inte får en anledning att straffa mig.

Men jäst i.

Jag jäser och jäser och jäser tills jag är så tjock och pluffsig att jästen inte kan verka mer.

Så känner jag mig nu.

Jag har ingen inspiration till någonting just nu.

Det är hemskt.

Ofta kan jag ändå känna att det skulle vara mysigt att läsa en bok, se ett program eller spla lite gitarr.

Men nu - ingenting.

Men det kanske inte är någonting dåligt?

Kanske är det bra att känna sig som en deg ibland?

Jag har ju faktiskt redan sprungit och varit och lunchat med Christoffer.

Jag behöver inte göra saker hela tiden.

Jag funderar på om jag ska ta bort det här inlägget.

Det är ju skittråkigt.

Men ändå.

Vem bryr sig?

Jag.

Än sen då?

Det var en bra fråga.

Hah.

Hoppas du hade en trevlig läsning!

En film jag verkligen tycker om är "Efter bröllopet" av Susanne Bier.

Vi såg hennes nya "Hämden".

Alltså. Så jävla bra. Det var riktigt bra regi, grymma skådespelare och ett viktigt budskap.

Allt en film ska ha.

Jag har börjat träna på gym. Inte min grej egentligen, men om man bortser från "inte" och "egentligen" så är det jätteroligt!

Och framför allt skönt. Efteråt.

Jag känner hur beundrad jag blir där jag sitter i rygg-maskinen och spänner mig så att musklerna spelar över hela kroppen.

Inte ett öga kan undgå min starka kropp.

Jag är beundrad och respekterad. Ingen sätter sig upp mot mig!

Så kunde vara.

Så kommer det kanske bli.

I mina tankar är det så i alla fall. Och vem har sagt att det inte är på riktigt då?

En tråkig grej:

Mitt busskort gick ut igår.

jag  = 700 spänn fattigare idag.

Hatar, hatar, hatar att betala dyra pengar för något så litet som ett busskort. En liten plastbit.

Man tycker ju att man borde få något stort, type en stor diamant som man ska dingla med framför näsan på busschauffören.

Eller en stor blomma, man får ta ett blad av var gång man ska resa.

Ett plastkort.

Hmpf.

Jag har fyra minuter på mig att säga något vettigt.

Sen måste jag borsta mina gula tänder vita.

Sen går min buss.

Och sen mitt tåg

Och sen min buss igen!!

Jag reser mycket.

"Åhh" tänker ni. "En globetrotter!"

Ja, så skulle man kunna se det.

Jag åker ibland så att jag kommer in i Södra Lund.

Ibland åker jag vägen om IDEON.

Och ibland, som idag, kommer jag rätt in i centrum direkt!

Det ni.

Nu har det gått tre min.

Och jag är liksom tidsnazist (hmm) och hatar tid. För jag vill inte komma för sent.

Så jag slutar nu.

Okej.

Hörs sen då.

Mm.

Åh!

Okej.

Hejdå!

Men för mig, som i och för sig inte varit inne på ett år, betyder det allt.

I stora ordalag.

Ett sådant lyft!

Härliga blommor uppe på toppen och som tonar ut i en ljuvlig blå nyans.

Har du sett något så vackert?

Jag hann med att springa på löpbandet mellan tvättarna.

Det är jag glad för nu.

Inte innan. Sämre motivation är svårt att hitta än den jag hade för ett par timmar sedan.

Men nu sitter jag här igen.

Rastlös.

Orolig.

Tvår mina händer utifrån och in.

Gnuggar pannan med en krita så att det skriker om det.

Vältrar mig i vin och dränker mina sorger i mjölk med punsch.

Ojar mig.

Nojar mig.

Skojar mig (?)

Glömmer bort  vem jag är.

Glömmer bort vem du är.

Håller fast vid det som är konkret.

Som datorn.

Tramsar.

Flamsar.

Jamsar.

Mumsar.

Nej. Mumsar gör jag inte.

Men det skulle vara gott med något gott.

Åh, berätta vad jag ska göra för att bli rik på min blogg!

Det känns som att det var igår jag satt här och skrev om min spelning på Lödde Krog.

Men det var det inte.

Ett år går så snabbt. Och tänk - det året kommer aldrig tillbaka.

Det kan jag tycka är en väldigt sorglig tanke. Att ingenting kommer igen.

Det som är gjort är gjort och... ja.

Men nu, hörru Jessi-girl. Inte deppa för det. Det finns ju massa saker jag har lärt mig om mig själv.

Till exempel att jag visst klarar av att campa ute i det gröna och fria.

Det där med natur har aldrig riktigt varit min grej.

Det har jag skämts för.

Vem tycker inte om naturen liksom?

Jag gillar ju inte storstan överdrivet mycket heller, så jag har liksom befunnit mig i omgivningslimbo.

I alla fall så fick jag och min käre karl (alltså inte Karl, utan karl, man) för oss att vi skulle åka till Österlen och campa.

Mest för att jag var inne i ett kaxigt tillstånd och sa att jag visst kunde tycka det var mysigt.

Jag ljög.

Jag var livrädd.

Alla småkryp och myror och mördare med ficklampor som skräms och fåglar och småkryp och vinden och gräset och träd och...

Ja, du fattar.

I alla fall så gav vi oss iväg.

Österlen är ju underbart på sommaren. Långa stränder och friska vindar och härlig natur.

Har jag hört.

Och tro mig eller inte - jag gillade det!

Men.

Vi hade gjort en missbedömning och råkat sätta upp tältet precis vid en myrstack.

Inte bra.

Jag försökte diskret föreslå att vi skulle flytta tältet, men det pallades inte.

Hmpf.

Nåväl, in kröp vi i mina föräldrars uråldriga tält som flagnade sönder så fort vi rörde oss.

Aldrig att jag skulle somna. Jag skulle dö.

Det kände jag på mig.

Jag sa till C att jag älskade honom och trodde att det skulle bli sista gången jag yttrade de orden.

Rätt som det var var det morgon.

Jag hade inte sovit så bra på flera veckor.

Se, så snabbt det kan gå att övervinna sina rädslor.

Nu måste jag kila iväg. Tvätt på g.

Blä.

Men ack vad det luktar gott!

Förra helgen var vi i Stockholm och såg Hairspray.

Jag såg den i New York förra året och medger att jag inte hade så höga förväntningar på den svenska versionen.

Men tji fick jag!

Den var sjukt bra!

Gick studsande glad därifrån.

Har jobbat i klädbutik mycket den här veckan.

Kännner mig lite stressad.

Har ju spelning imorgon!

MÅSTE REPA!

Ser fram emot den.

Spelningen alltså.

Ska bli kul:)

Jag och min yatzyparter vann. Stort.

Över 500 poäng på Maxi-yatzy! Kändes bra och roligt!

Blev musikquiz också som Thomas och Christoffer höll i.

Roligt!

Idag ska jag julshoppa lite tänkte jag.

Har inte en susning om vad, men jag får väl vara spontan.

Hah.

Spontan.

Jag fick jätteont i halsen och mådde illa.

Inte alls trevligt.

Kunde inte ens jobba, vilket var tråkigt.

Men idag mår jag bättre, tack och lov. Sitter i soffan och har tagit på mig kläder.

Ligger inte i sängen som jag gjorde hela dagen igår.

Min mamma kommer hit idag. Ska bli himla mysigt! Bara prata och äta bullar:)

Ikväll är det yatzy-kväll. Ska ha vänner hit och spela yatzy. Det är nya innegrejen:)

Riktigt ont.

Jag skulle borsta tänderna och tappade tandkrämskorken.

Klonk, klonk, klonk.

Ner in under badkaret.

Åhhh. Typiskt.

Hämta sopborsten och lirka ut den idiotiska korken.

Schrrrkkk, lät det i nacken.

Drog ihop sig som ett dragspel.

Ont som in i fasiken.

Satt och smågrät och tyckte synd om mig själv innan Christoffer kom och kunde mjuka upp min stackars nacke.

Dra ut den igen liksom.

Nacken kändes som ett uttöjt resårband.

Och gör det fortfarande.

Men jag fick fram korken i alla fall.

Och det var ju faktiskt det som var meningen.

:)

Jag har fixat spelning!

Den 5 december mellan 20 och 22 kommer ni hitta på på Lödde Krog i Löddeköpinge.

Ska bli himla kul faktiskt.

Ser fram emot det.

Är laddad till tusen:)

Så kom och se Bytat om på Lödde Krog!

Jag har blivit sedd!

Alla konstnärers hemliga dröm.

Fast min är väl inte hemlig längre antar jag.

Det är konstigt det där med att vilja synas. I vissa sammanhang vill jag inget hellre än smälta ihop med väggen.

Eller golvet kanske, så att andra kan trampa på mig så att jag inte riskerar att komma fram igen.

Om det inte är på ett mellanstadiedisco, då är det nog större chans att bli tillbakahållen vid väggen.

Ni fattar grejen.

Vid andra tillfällen vill jag sprida någon slags gas omkring mig så att jag, och bara JAG syns.

Fast gas är nog inte bra. Finns ingen som tittar då ju.

Men nånting som får tyst på alla och som får dem att inse att JAG ÄR BÄST! JAG ÄR INTRESSANT! SMART! ROLIG!

Ständiga berg- och dalbana.

Suck.

Men vad ska man säga?

Allt för konsten.

Haha. Jag är så självgod. Nej, det är jag inte.

Eller?

Hur vet man det egentligen?

En hopplös sådan.

I alla fall tills för två veckor sedan då jag upptäckte att jag hade långa naglar.

Vad har hänt?

Jag blev jätteglad och kände mig äcklad över hur jag betett mig mot mina naglar hela livet.

Tänkte: Nu ska jag måla dem fina.

Närjag var hos mamma coh pappa ihelgen rotade jag i mina gamla lådor och hittade några nagellack.

Målade på ett silvrigt. Jättefint!

Men nu, ett par dagar efter, är det jättefult. Tjockt oc klumpigt.

Kanske inte så konstigt eftersom jag fick lacket i present av en kompis när jag var åtta år.

Men ändå.

Är stolt över mig själv. Hoppas att det håller i sig.

Känner mig fin.

:)

Gott vin till trevligt sällskap! Fick många vinflaskor i present, men inte så många finns kvar, haha. Det är så det ska vara!

Efter kusinträffen, som vi definitivt måste göra om, gick jag och Chris ut. Trevligt:)

Lördagen blev lugn och skön.

Hjälpte en kompis med en provfilmning. Blev riktigt bra!

Tog en lång promenad i Malmö-town och pratade om allt och inget, hyrde Pans Labyrint - bra film!

Myste hela kvällen, precis som en lördag ska spenderas.

Igår var vi hos mamma och pappa och julbakade. Lite tidigt kanske, men vi kunde inte hitta en helg som alla kunde annars.

Var hur mysigt som helst att baka pepparkakor och smaska på lussekatter och spela yatzy.

Åt en god kalkonmiddag också. Smaskens!

Idag sov jag till halv elva. Var himla skönt. Väcktes av telefonen, men det var nog bara bra. Skulle nog sovit hela dan annars!

So long!

Igen svin längre alltså.

Min stackars Christoffer såg lite blek ut om nosen när han lunkade iväg till skolan.

Han tog det igår.

Stackarn kommer kanske ligga och kvida i sovrummet med vi andra skrattar och har det trevlig i vardagsrummet.

Stackarn.

Ska snart sätta igång med storstädning.

Det var snuskigt längesen vi städade, men vi har faktistk varit bortresta och båda har varit upptagna sen vi kom hem.

Men idag får jag dra det stora lasset själv.

På något sätt ser jag fram emot det.

Jag ÄLSKAR när det är rent.

Myser.

Sen får någon annan gärna göra jobbet, men vad gör man inte för sina kusiner?

Nu ska jag sätta igång! Wish me luck!

Jag har hela tiden tyckt att folk är så mjäkiga som blir sjuka av vaccin liksom.

Men fy.

Så sjuk jag blev igår, var helt otroligt!

Feber, frossa, ont i kroppen, yrsel...

Fy.

Har känt mig bättre idag, men fick ändå gå tidigare från jobbet för jag blev så kallsvettig.

Ändå är jag glad att jag tagit det.

Hellre en dag av smärta än två veckor.

Imorgon stundas det kusinträff här hemma.

Ska bli jätteroligt tycker jag.

Ska handla snacks och städa hela dagen. Kommer somna gott när gästerna väl kommit.

Hoppas jag inte.

ZzzzZzzZzZzzz...

Egentligen inte så svårt, måste bara ta mig i kragen.

Jag SKA göra det!

Ska vaccinera mig idag också.

Skulle det kostat skulle jag nog inte gjort det men gratis är gott och jag tror inte att det är farligare att vaccinera sig än vad själva influensan är.

Men man vet aldrig.

Har ingen lunchrast på jobbet, så jag ficktvinga mig att äta lite nu istället.

Egentligen skulle jag velat sova vidare. Jag har aldrig varit någon särskild sjusovare, men jag var riktigt trött i morse. Skulle kunnat sova hur länge som helst.

Visst, jag kan göra det imorgon, men det är inte samma sak när Christoffer går upp klockan åtta för att gå till skolan.

Då känns det inte lika mysigt att ligga kvar.