Jag är sjukt deppig. Ingenting känns roligt när jag vet att livet i Mjölby rullar på utan mig. Tänk om de redan glömt bort mig. Om jag var speciell i ögonblicket men sedan glömdes bort lika lätt som om jag aldrig funnits.

Nu tror jag inte att det är så, men tänk om - så hemskt det vore i så fall. men jag sk ainte deppa ihop. Jag ska ju faktiskt upp där igen senare i sommar. Och då ska Christoffer också komma hihi:)

Det är fan pisset att jobba.

- Visst fan är det det.

Sakna!

Igår åkte jag hem från Mjölby. Det var seriöst någon av de mest sorgliga dagarna jag har varit med om. Fram till tio minuter innan jag skulle åka från inspelningarna till tågstatiojnen i Norrköping filmade jag mina sista scener. Vi filmade med Anders från Anders och Måns och han var så sjukt härlig!Jag sa hejdå till alla, men kunde knappt prata för det var en stor klump i min hals och sedan följde Fia och Christoffer mig till stationen. Det var nästan så att jag gjorde en helomvändning och sprang tillbaka till teamet. Men tåget kom elakt inrullande på perrongen och jag var tvungen att säga hejdå till mina vänner. Jag saknar er alla så himla mycket!På jobbet har jag tråkat ut alla med att BARA prata om filmen. De har i och för sig frågat , men jag har MER ÄN GÄRNA berättat. Mina föräldrar börjar nog också tröttna så smått när jag pratar om människor som de inte har en aning om vem de är. Men det kvittar för jag VILL och MÅSTE prata om de senaste veckorna. Det har hänt så otroligt mycket.Jag saknar er så. För vänskapen.För lyckan.För Shmoo.Fniss.PUSS