I Jesssicas Tankar

Mitt allra första inlägg i min nya blogg vill jag tillägna min gode vän Emil. Jag ska skriva lite om honom så att ni vet vem den mystiske unge mannen som jag tillägnar det första inlägget till är.Emil är..... en lång ung man. För att vara mer exakt är han 190 cm och är alltså längre än mig som får nöja mig med mina 170.... halvnorsk. Otroligt underbart om ni frågar mig (finns det något hetare än norska? Nej, jag menar det) och har blont, lite lockigt hår.... jättesnäll. Han får mig väldigt ofta på glatt humör när jag inte är på så glatt humör som jag är efter att jag pratat med honom.... rolig. Hah. Ja. Hihihi.... stark. Tro mig, det finns de med blåmärken och det finns de med BLÅMÄRKEN. Jag tillhör den senare kategorin. Emil skulle under vår gemensamma högstadietid lära mig att slåss. Behöver jag säga mer?... klen. Om man jämför med mig då. Jag är en vilde (typ).... charmig. Smile baby, smile.... snygg. Har jag inte bara snygga vänner?... i revinge och gör lumpen och blir smalare och smalare och får en massa muskler. Mmm. ... modemedveten. Alla av betydelse vet att alla passar i rosa. För han man läst Fab 5- boken så vet man det. Och har man läst Fab 5-boken är man en man. Och har man Fab 5- boken i sin bokhylla, som Emil har, då är man en man med stil.Jag hoppas att jag får någon sorts belöning för att jag är en så godhjärtad människa att jag berömmer och lovordar my dear friend så här mycket.Jag bad Emil säga något som gjorde mig på glatt humör. Då föreslog han att jag skulle tillägna honom ett blogginlägg. Är jag gladare? JA!Tack Emilio. (Fast jag vill fortfarande ha smycken du:D)Ni får jättegärna berömma min nya, rosa, fina blogg.Kram på er.